Har du koskräck? Eller spindelskräck?
På söndagen åkte maken och jag till Fågeludden på Hornborgasjöns östra sida. Där går en kort vandringsled längs sjökanten söderut, förbi ett gömsle. Det är ganska trivsamt att sitta alldeles tyst i ett gömsle och titta på fåglarna på riktigt nära håll. Skrattmåsarna har byggt bo bredvid varann och några meter ifrån hade ett sothönspar sitt bo. Honan låg i boet medan hanen kom och lämnade det ena vasstrået efter det andra, för honan att bättra på boet.
Rätt som det var rörde det på sig i den låga gluggen i gömslet. Jag var snabb med kameran, trots min spindelskräck:
Vi gick snart vidare längs leden. Medan maken gick vidare stannade jag för att lägga mig på en solbelyst backe med utsikt mot sjön. Solen sken, fåglarna sjöng sina olika läten, vinden pustade till emellanåt och himlen var blå. Kort sagt - det var underbart!
Medan jag låg och njöt hörde jag rätt som det var några frustande ljud. Jag hade ju tidigare sett att det gick några kor och betade en bit längre ner längs leden. "Är det korna som är nära" tänkte jag. Det var det och de var mycket nära. Som tur är har jag inte koskräck.
Mitt knä är med på bilden och jag har inte zoomat. De var på väg till sjökanten för att dricka och tyckte väl att de ändå kunde passa på att kolla in vad det var som låg på marken.
Maken träffade ju också på korna, både innan de gick för att dricka vatten och efteråt när de återvände till sin beteshörna. Han lyckades även få mig på bilden där jag satt i backen, samt två vandrande gossar.
Som hobbyfotograf letar man ständigt efter nya objekt. Är man naturintresserad hittar man objekt överallt, men det gäller att vara snabb för inte kan man, som i det här fallet, be en sädesärla att sitta kvar!
Rätt som det var rörde det på sig i den låga gluggen i gömslet. Jag var snabb med kameran, trots min spindelskräck:
Vi gick snart vidare längs leden. Medan maken gick vidare stannade jag för att lägga mig på en solbelyst backe med utsikt mot sjön. Solen sken, fåglarna sjöng sina olika läten, vinden pustade till emellanåt och himlen var blå. Kort sagt - det var underbart!Medan jag låg och njöt hörde jag rätt som det var några frustande ljud. Jag hade ju tidigare sett att det gick några kor och betade en bit längre ner längs leden. "Är det korna som är nära" tänkte jag. Det var det och de var mycket nära. Som tur är har jag inte koskräck.
Mitt knä är med på bilden och jag har inte zoomat. De var på väg till sjökanten för att dricka och tyckte väl att de ändå kunde passa på att kolla in vad det var som låg på marken.
Maken träffade ju också på korna, både innan de gick för att dricka vatten och efteråt när de återvände till sin beteshörna. Han lyckades även få mig på bilden där jag satt i backen, samt två vandrande gossar.
Som hobbyfotograf letar man ständigt efter nya objekt. Är man naturintresserad hittar man objekt överallt, men det gäller att vara snabb för inte kan man, som i det här fallet, be en sädesärla att sitta kvar!
Kommentarer
Verkligen superfin blogg. Men jag har en liten fråga angående din blogg. Jag har sett att du har blogspot. Men d¨å brukar det vara en remsa längst upp som du inte har. Jag undrar hur man får bort den. min mail är olympia-thurfjell@tele2.se och jag skulle vara oerhört glad om du ville svara på min fråga.
MVH Olympia