En gammal dockas bakgrund
Den här dockan är en så kallad karaktärsdocka, tillverkad av Armand Marseille i Koppelsdorf, Tyskland. Tiden kring sekelskiftet 1800-1900talet kallades för "den gyllene åldern" för dockor och under en tid av ungefär 30 år var Tyskland störst i världen på docktillverkning. Fram till Första världskriget stod området kring Koppelsdorf för närmare 80 % av världsproduktionen av dockor och som mest tillverkades runt 1000 dockhuvuden per dag. Det fanns flera formar att gjuta huvudena i och alla formar hade en egen beteckning som sedan syntes i nacken på alla dockhuvuden. Min docka är märkt AM DEP 3200.
Huvudet och underarmarna på denna docka är tillverkade i biskvi (bränd oglaserad keramik), överarmarna i vitt getskinn och resten av kroppen i bomullstyg. Håret är syntetiskt och format i lockar. Kläderna består av underklänning, kjol och väst, allt i vit ren bomull. Strumpor har hon också.
Historien bakom min docka är lite tragisk men jag måste vända på berättelsen eftersom det var så jag lärde mig den.
När min farfar dog 1976, 87 år gammal, tog min mamma hand om bland annat den här dockan. Jag var då bara 11 år och inte det minsta intresserad av allt gammalt som fanns i farfars hus. Mamma gjorde iordning dockan; tvättade och strök kläderna, redde ut och kammade håret, rengjorde skinnet och satte tillslut på alla kläder igen. Se'n lindade hon in dockan i silkepapper och la ner den i en gammal amerikakoffert.
År 1992, när min egen mamma dog, tog jag hand om dockan. Jag var då 27 år och fortfarande relativt ointresserad av dockan. Men med åren kom intresset och jag började söka efter information på Internet, och i augusti 2004 fick jag svar på vad det var för docka, du har redan läst det här ovan.
Men så dök nästa fråga upp: vem hade haft dockan? Jag visste att min pappa haft en lillasyster som dog som barn så det måste ju varit hon som haft dockan. Jag nöjde mig med det svaret länge, ända till min pappa dog i slutet av 2004. Han hade släktforskat i 10 år och eftersom jag "tog över" hans dator följde även programfilerna med släktforskningen med.
Där kunde jag läsa att pappas lillasyster Inger dog fyra år gammal 1931, i brusten blindtarm. Det fanns även en liten bild på flickan, men den sa mig inte så mycket.
Vid pappas bortgång tog min bror hand om alla fotoalbum och i somras skannade han in många av bilderna, bland annat bilder på lilla Inger, ända från spädbarnsålder och fram till sista bilden fyra månader innan hon dog. Den togs i samband med en båttur 29 augusti 1931. Med på bilden är min pappa, 9 år, och min farmor.
Helt plötsligt får den lilla flickan ett liv när jag ser henne tillsammans med min egen pappa, som barn, i en svunnen tid i en värld som känns så avlägsen men ändå så nära eftersom det är min egen pappa.
Huvudet och underarmarna på denna docka är tillverkade i biskvi (bränd oglaserad keramik), överarmarna i vitt getskinn och resten av kroppen i bomullstyg. Håret är syntetiskt och format i lockar. Kläderna består av underklänning, kjol och väst, allt i vit ren bomull. Strumpor har hon också.
Historien bakom min docka är lite tragisk men jag måste vända på berättelsen eftersom det var så jag lärde mig den.När min farfar dog 1976, 87 år gammal, tog min mamma hand om bland annat den här dockan. Jag var då bara 11 år och inte det minsta intresserad av allt gammalt som fanns i farfars hus. Mamma gjorde iordning dockan; tvättade och strök kläderna, redde ut och kammade håret, rengjorde skinnet och satte tillslut på alla kläder igen. Se'n lindade hon in dockan i silkepapper och la ner den i en gammal amerikakoffert.
År 1992, när min egen mamma dog, tog jag hand om dockan. Jag var då 27 år och fortfarande relativt ointresserad av dockan. Men med åren kom intresset och jag började söka efter information på Internet, och i augusti 2004 fick jag svar på vad det var för docka, du har redan läst det här ovan.
Men så dök nästa fråga upp: vem hade haft dockan? Jag visste att min pappa haft en lillasyster som dog som barn så det måste ju varit hon som haft dockan. Jag nöjde mig med det svaret länge, ända till min pappa dog i slutet av 2004. Han hade släktforskat i 10 år och eftersom jag "tog över" hans dator följde även programfilerna med släktforskningen med.
Där kunde jag läsa att pappas lillasyster Inger dog fyra år gammal 1931, i brusten blindtarm. Det fanns även en liten bild på flickan, men den sa mig inte så mycket.
Vid pappas bortgång tog min bror hand om alla fotoalbum och i somras skannade han in många av bilderna, bland annat bilder på lilla Inger, ända från spädbarnsålder och fram till sista bilden fyra månader innan hon dog. Den togs i samband med en båttur 29 augusti 1931. Med på bilden är min pappa, 9 år, och min farmor.
Helt plötsligt får den lilla flickan ett liv när jag ser henne tillsammans med min egen pappa, som barn, i en svunnen tid i en värld som känns så avlägsen men ändå så nära eftersom det är min egen pappa.
Kommentarer