Små grodorna, små grodorna...

Det är något speciellt med grodyngel. Vad vet jag inte, men det är kanske för att man så tydligt kan följa utvecklingen från ägg till groda.

För en hoper veckor sedan hämtades ett tjugotal grodyngel hem tillsammans med sjövatten, bottenslam och några växter. De fick sedan tillbringa sin utvecklingstid i ett mindre akvarium utomhus i trädgården. Mitt i akvariet lades en hög med stenar så att blivande grodor kunde klättra upp på något.

Veckorna gick, utvecklingen från yngel till groda gick långsamt, troligtvis för att de levde i ett så begränsat utrymme. Men så en dag såg jag några små grodor och åter igen förvånades jag över hur små de var jämfört med yngelstorlek: